Solen skiner. Fåglarna sjunger. Det är sommar på gång.... och jag blir påkörd av en bil på väg till jobbet.
Jepp. I morse sjöng änglarna för mig och vakade noga över den lilla pricken i det stora universumet.
På väg till jobbet hände följande (från skadeanmälan):
Jag är på väg till jobbet som vanligt på min MC.
Jag är på väg till jobbet som vanligt på min MC.
Jag kör förbi Grand Hotell, upp för Stallgatan. När jag kommer ner till Nybrokajen så ser jag att det står en lång rad bilar i höger fil som går mot Strandvägen, men vänster fil är tom. Jag kör försiktigt in i vänster fil och kör i ca 30km/h över kullerstenen som är ganska ojämn. Mitt imellan Strandvägen och Stallgatan på Nybrokajen så blir de två körfälten, tre körfält.
De två högra går till Strandvägen och det vänstra går till Östermalm och förbi Kungliga Dramatiska Teatern. Jag tar det mittersta körfältet som också det är tomt. Detta körfält är det vänstra utav dom två som går åt höger mot Strandvägen. Då slår trafikljuset om till Grönt vid korsningen Nybrokajen och Strandvägen. Jag har ca 25 meter kvar till korsningen så jag bibehåller farten på ca 30km/h och planerar att fortsätta i det vänstra körfältet utav dom två som går bort på Strandvägen mot Djurgården. Bilarna i höger körfält börjar röra sig i och med att dom har fått grönt också. Plötsligt, från ingenstans, så får en bil för sig att kasta sig ut i mitt körfält, utan att se sig för och utan att ge signal, antagligen för att det inte stod några bilar där. Han kommer ut i mitt körfält ca 2 meter framför mig. Jag har ingen chans att väja och åker in i hans förardörr, träffar hans vänstra backspegel och fortsätter framåt utan kontroll på motorcykeln. Jag åker genom korsningen och rakt in i en lyktstolpe där framhjulet tar hela smällen. Jag ramlar snett fram över motorcykeln och landar på marken. Två personer som sett det hela kommer fort fram och frågar hur det gått. Jag reser mig och ser att föraren till den andra bilen har gått ur sin bil mitt i korsningen och kommer fram till oss och ser chockad ut. Jag känner ingen smärta och säger att jag klarade mig. Vi tar kontakt uppgifter, tillkallar polis och jag antecknar namnen på de två som kom fram. De säger att de kan vittna om vad som har hänt. Jag hade ingen som helst chans att väja då föraren av den andra bilen bytte körfält utan att se sig för eller signalera att han tänkte göra det.
Mmmmm.... ibland har man tur och änglarna ler mot en...
Har varit på vårdcentralen nu på eftermiddagen och det verkar inte finnas några som helst skador på mig.
Hojen är skrot. Men jag lever.
Nu kanske det inte blir fler Motorcyklar....