Någonstans där ute i universum så finns det en liten, liten prick som lever ett enkelt liv...
söndag 17 juli 2016
lördag 16 juli 2016
fredag 15 juli 2016
Rehnbergs goes Europe - Dag 7
Vars till Cannes.
Zick zack in och ut ur italien.
Slut på bensin.
Rullar ner till Isola.
Garagen i Cannes har låg takhöjd 195cm / 190cm.
Parkera längs strandpromenaden.
Middagspromenad längs stranden, buss tillbaka och middag tvärs över gatan.
Zick zack in och ut ur italien.
Slut på bensin.
Rullar ner till Isola.
Garagen i Cannes har låg takhöjd 195cm / 190cm.
Parkera längs strandpromenaden.
Middagspromenad längs stranden, buss tillbaka och middag tvärs över gatan.
torsdag 14 juli 2016
Rehnbergs goes Europe - Dag 6 - Vi går över daggstänkta berg fallera
Torsdag och vi lämnar Chamonix och åker berg och dalbane backar mot Albertville.
Då fick vi lära oss en läxa. Att låta barn spela på iPad och åka upp och ner på serpentinvägar är ingen hit.
Evelin sa plötsligt att hon mådde dåligt, så vi stannade på första bästa ställe i en snäv nerförsbacke och tog ut henne om hon skulle kräkas. Hon väntade och försökte kräkas men kunde inte. William kunde dock det, men han var fortfarande inne i bilen. Åh hej och hå... nu blev det till att torka kräk från golv och säten. Som tur var så hade vi gott om papper och våtservetter så vi fick faktiskt bort i stort sett allt. Vi upplevde inte ens någon lukt efteråt på hela resan. Men den kvällen mailade jag och bokade invändig rekond av bilen tre dagar efter att vi skulle komma hem. Efter detta så fick barnen inte hålla i en iPad när vägen svängde för mycket.
En annan sak vi lärde oss när vi väl kom till Albertville var att 14 Juli är en speciell dag i Frankrike. Det är Bastille day, eller nationaldagen som vi kallar det. Stan var helt tom och öde. Inte en affär eller restaurang var öppen. Till slut hittade vi en restaurang som var öppen och där var det så mycket folk så vi fick vänta en evighet på vår mat. Stället var Brasserie de la Poste, under ett tak på en uteservering samtidigt som en störtskur bröt ut.
Vi åkte vidare och det här var den enda dagen som vi inte hade bokat något boende för. Jag ville att vi skulle hitta något mysigt ställe i bergen och det fick bli La Mayt i Vars. Det var tydligen det första skidhotellet i Vars och kvinnan som drev det var barnbarn till grundarna.
Då fick vi lära oss en läxa. Att låta barn spela på iPad och åka upp och ner på serpentinvägar är ingen hit.
Evelin sa plötsligt att hon mådde dåligt, så vi stannade på första bästa ställe i en snäv nerförsbacke och tog ut henne om hon skulle kräkas. Hon väntade och försökte kräkas men kunde inte. William kunde dock det, men han var fortfarande inne i bilen. Åh hej och hå... nu blev det till att torka kräk från golv och säten. Som tur var så hade vi gott om papper och våtservetter så vi fick faktiskt bort i stort sett allt. Vi upplevde inte ens någon lukt efteråt på hela resan. Men den kvällen mailade jag och bokade invändig rekond av bilen tre dagar efter att vi skulle komma hem. Efter detta så fick barnen inte hålla i en iPad när vägen svängde för mycket.
En annan sak vi lärde oss när vi väl kom till Albertville var att 14 Juli är en speciell dag i Frankrike. Det är Bastille day, eller nationaldagen som vi kallar det. Stan var helt tom och öde. Inte en affär eller restaurang var öppen. Till slut hittade vi en restaurang som var öppen och där var det så mycket folk så vi fick vänta en evighet på vår mat. Stället var Brasserie de la Poste, under ett tak på en uteservering samtidigt som en störtskur bröt ut.
Vi åkte vidare och det här var den enda dagen som vi inte hade bokat något boende för. Jag ville att vi skulle hitta något mysigt ställe i bergen och det fick bli La Mayt i Vars. Det var tydligen det första skidhotellet i Vars och kvinnan som drev det var barnbarn till grundarna.
onsdag 13 juli 2016
Rehnbergs goes Europe - Dag 5 - Inte Mont Blanc
Onsdag, och jag hade tänkt att vi skulle åka upp på Mont Blanc, men vädret var dåligt och molnen döljde toppen. Det var regn och eventuellt storm och åska på väg in sas det vid kabinbanans biljettförsäljning. Dessutom kostade det 1.700 SEK. Det känndes lite för dyrt för att kanske inte ens kunna se något. Trist.
Men det fick bli en dag i mysiga Chamonix istället. Vi parkerade bilen på en parkering tvärs över stora vägen och promenerade runt på stan och försökte undvika regnet. Det var runt 11 grader så det blev en hel del besök i butiker. Vi fikade på La Terrasse, åt lunch på Bistrot Des Sports och sen åkte vi hem och relaxade lite på hotellet.
När det var middag åkte vi tillbaka till Chamonix och åt på Le National.
Men det fick bli en dag i mysiga Chamonix istället. Vi parkerade bilen på en parkering tvärs över stora vägen och promenerade runt på stan och försökte undvika regnet. Det var runt 11 grader så det blev en hel del besök i butiker. Vi fikade på La Terrasse, åt lunch på Bistrot Des Sports och sen åkte vi hem och relaxade lite på hotellet.
När det var middag åkte vi tillbaka till Chamonix och åt på Le National.
tisdag 12 juli 2016
Rehnbergs goes Europe - Dag 4 - Äntligen lite berg
Kl 9 lämnade vi hotellet och tog en sväng genom centrala Hamburg innan vi tog motorvägen söderut.
Det blev lunch utanför Freiburg i Tyskland på en bensinmack, kisspaus på Fust Center i Niederwangen i Schweiz. Då spöregnade det och man såg knappt bergen runt omkring oss.
Efter lite bergsklättring på några smala vägar och lite större vägar så kom vi till slut fram till Chamonix och hotellet Challet Tissieres Ice and Orange.
Det var svalt, runt 14 grader, molnen hängde tungt och dolde bergstopparna och det kändes som om det skulle kunna börja regna när som helst.
Vi packade ur bilen och gick upp för backen till närmsta restaurangen Le Tremplin.
Efter restaurangen gick vi hem igen och la oss.
Det blev lunch utanför Freiburg i Tyskland på en bensinmack, kisspaus på Fust Center i Niederwangen i Schweiz. Då spöregnade det och man såg knappt bergen runt omkring oss.
Efter lite bergsklättring på några smala vägar och lite större vägar så kom vi till slut fram till Chamonix och hotellet Challet Tissieres Ice and Orange.
Det var svalt, runt 14 grader, molnen hängde tungt och dolde bergstopparna och det kändes som om det skulle kunna börja regna när som helst.
Vi packade ur bilen och gick upp för backen till närmsta restaurangen Le Tremplin.
Efter restaurangen gick vi hem igen och la oss.
måndag 11 juli 2016
Rehnbergs goes Europe - Dag 3 - Tugga tysk asfalt
Dag tre hade 530 km tysk asfalt att bjuda på och målet var Frankfurt.
Vi åkte kvart i elva på på förmiddagen efter att Anna sprungit längs vattnet och vi ätit frukost.
Någonstans innan Echte tyckte Waze att det förmodligen skulle gå snabbare att svänga av motorvägen och ta småvägarna, förmodligen för att det var köer på motorvägen en bit längre fram, så nu blev det sightseeing på tyska landsbyggden. Problemet uppstod i Hollenstedt där waze tyckte att vi skulle ta en väg ur byn, men där hade någon dumpade 25 kubikmeter grus på en vägbanan och en gammal gubbe hade.... ja, vad hade han gjort.... det kom vi aldrig fram till, men det såg ut som om han hade försökt forcera grushögen med sin bil som nu stod i 45 graders vinkel upp i luften och det andra körfältet var spärrat av bärgningsbilen som skulle hjälpa gubben loss. Och ser man där, genvägar blir ibland senvägar, för nu hade Waze ett fullt sjå med att förstå att vi inte kunde ta denna väg.
Hur som helst, efter några turer fram och tillbaka runt byn och sen vidare så blev det lunch på Burgen King i Göttingen. Det var lite roligt för att Anna blev riktigt förbannad på killen som skulle ta vår beställning. Han var nog ny och kunde nästan inte ett ord engelska. Till slut fick vi hjälp av en man i kön till kassan bredvid för att beställa. Jag trodde tyskar skulle vara bättre på engelska, men vi har nog blivit lite bortskämmda med att inte se dubbad tv här i Sverige.
Framme i Frankfurt vid 18 så checkade vi in på Hotell Mainstation på An der Mainkur. Inte så roligt hotell i inte så roliga kvarter. Tvärs över gatan så det ut som om det låg en flyktinganläggning och det fanns inga restauranger att äta på. Vi gick till Lidl och köpte lite bröd och annat som vi åt på hotellrummet. Här hade vi för första gången två rum, mitt emot varandra i korridoren. Jag och D tog ena rummet och Anna, E och W tog det andra.
Vi åkte kvart i elva på på förmiddagen efter att Anna sprungit längs vattnet och vi ätit frukost.
Någonstans innan Echte tyckte Waze att det förmodligen skulle gå snabbare att svänga av motorvägen och ta småvägarna, förmodligen för att det var köer på motorvägen en bit längre fram, så nu blev det sightseeing på tyska landsbyggden. Problemet uppstod i Hollenstedt där waze tyckte att vi skulle ta en väg ur byn, men där hade någon dumpade 25 kubikmeter grus på en vägbanan och en gammal gubbe hade.... ja, vad hade han gjort.... det kom vi aldrig fram till, men det såg ut som om han hade försökt forcera grushögen med sin bil som nu stod i 45 graders vinkel upp i luften och det andra körfältet var spärrat av bärgningsbilen som skulle hjälpa gubben loss. Och ser man där, genvägar blir ibland senvägar, för nu hade Waze ett fullt sjå med att förstå att vi inte kunde ta denna väg.
Hur som helst, efter några turer fram och tillbaka runt byn och sen vidare så blev det lunch på Burgen King i Göttingen. Det var lite roligt för att Anna blev riktigt förbannad på killen som skulle ta vår beställning. Han var nog ny och kunde nästan inte ett ord engelska. Till slut fick vi hjälp av en man i kön till kassan bredvid för att beställa. Jag trodde tyskar skulle vara bättre på engelska, men vi har nog blivit lite bortskämmda med att inte se dubbad tv här i Sverige.
Framme i Frankfurt vid 18 så checkade vi in på Hotell Mainstation på An der Mainkur. Inte så roligt hotell i inte så roliga kvarter. Tvärs över gatan så det ut som om det låg en flyktinganläggning och det fanns inga restauranger att äta på. Vi gick till Lidl och köpte lite bröd och annat som vi åt på hotellrummet. Här hade vi för första gången två rum, mitt emot varandra i korridoren. Jag och D tog ena rummet och Anna, E och W tog det andra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)